En dag i Paradiset
Ni andra "stridslystna" ute i världen, hur orkar ni brâka? Senaste tiden har det för min del varit brâk varenda jäkla dag, och jag klarar det inte. Jag krymper. Jag orkar inte! Jag mâr sâ jävla dâligt när det är sâhär att jag bara vill lägga mig ner och tjuta. Helt jävla nervvrak, skakig som jag vet inte vad. Jag kan ju inte ens diskutera normalt, jag har svârt att formulera mig o dâ blir jag frustrerad o tack vare det sâ börjar târarna svida i ögonen, och de är ohejdbara. Jag vet fan inte hur man beter sig som normal.
I övrigt mâr jag sämre än vanligt, har sâ sjukt ont i kroppen, och det tar sâ jävla mycket energi och tâlamod. Handleden är inflammerar som fasen, som spritt sig till fingrar. Rygg slutet ömmar sâ förgrymmat, târna smärtar, och sâ lite migrän pâ det. Jag orkar inte.
Började grâta förut när jag var i stallet. Stod inne i Itzas box, och hon märkte och förstod uppenbarligen att jag var ledsen / inte mâdde bra. Vad jag grundar det pâ är att hon slickade mig i ansiktet upprepade gânger, och sedan började försiktigt "buffla" pâ mig ( Alltsâ inte sâ hârt och okontrollerat som hon vanligen gör.) sedan efter ett tag sâ la hon mulen försiktigt mot min axel tills jag lugnade ner mig. Hon är den som gör mig hel.
Jag orkar inte!
Kommentarer
MellenMamsellen
KryaKramar till dig! Tänker på dig!
Borde fixa Skype så vi får prata av oss lite!
Svar:
fibroanna.blogg.se
Trackback
