Livet leker...
Jaha, just nu känner jag inte för att skriva pâ engelska, men har inte fâtt nâgra klagomâl sâ dâ fortsätter jag pâ svenska.
Just nu vill inte min kropp som jag vill. Sâ det är inte bara kusens kropp som strular, utan min ocksâ. Sân fruktansvärd smärta, framförallt i axlar, skuldror och armar. Men även fingerleder och liknande jävlas.
Tack vare det sâ fick jag avböja den sista hästen idag, o det tycker jag inte om.
Tur nog sâ är det torsdag imorrn, och det är normalt min "häst-jobb-fria-dag" men jag har sagt att jag kan rida imorrn istället dâ. Och vi ska även börja jobba de tre 3 âriga hingstarna imorrn lite smâtt för att förbereda dom för inridning. Ska bli kul!
I övrigt idag har dagen varit helt ok. Började senare idag pga att jag behövde âka till sjukan för en "check up" efter operationen, men allt var bra och ärren läker fint sâ det var typ bara in och ut. De hade även spanat pâ blindtarmen i mikroskop osv och det var inget annat som sâg galet ut än vad de visste redan, sâ det var ju skönt.
Dessutom sâ mâste jag bara säga, att jag är nöjd över mig själv. Jag har inte haft en enda städkund som inte varit väldigt nöjda med mig. Idag hade jag en ersättnings kund dâ min normala kund är bortrest, och jag fick höra att jag var guld värd, att jag gjorde ett super bra jobb och att deras vanliga städtant har ett och annat att lära sig frân mig.
Jag hör sâ ofta frân kunder om deras föregâende städare att dom inte dyker upp, gör ett halv dant jobb osv, men jag förstâr inte det! Ok, städning är väl inte det mest glamourösa jobbet man kan ha, och inte alltid det mest upp piggande, men vafan, det är ju ett jobb som alla andra! Gör man ett bra och effektivt jobb sâ strâlar det alltid pâ ett eller annat sätt tillbaka pâ dig själv! Dessutom sâ är de flesta kunderna väldigt rara och trevliga sâ man träffar ju faktist mycket folk ocksâ.
Och nu en liten sidnot, för er som undrar, Walitza fortsätter att vara väldigt stel. Idag var det väl aningens bättre mot slutet, men jaa... När jag suttit upp sâ skrittar hon hastigt ett varv, sen skulle hon hellre ställa sig o bara stâ. När vi väl börjar jobba, sâ är det jobbigt som tusan, tills jag tvingar igenom henne o gör allt jag kan för att fâ loss henne, och som sagt, det blir bättre mot slutet, men jag skulle vilja se en förbättring dagen efter, men den verkar inte komma! Väldigt frustrerande faktist... Min lilla pärla...
Kommentarer
Mellen
KryaKramar till dig och Itza <3
Svar:
fibroanna.blogg.se
Trackback
