Om jag kunde fâ lite tur här i livet...
Just nu hatar jag mitt liv. Mer än nâgonsin.
Hade jag kunnat gjort nâgot annorlunda? Är det mitt fel att hon har utvecklat rygg problem? Har jag pushat pâ henne för hârt frân början?
Jag älskar henne sâ oerhört att det känns som om mitt hjärta ska brista.
Vad ska jag ta mig till?
Jag vill inte att hon nâgonsin ska ha ont, eller mâ dâligt.
Utan henne har jag inget att kämpa för. Jag vill vara med henne varje sekund pâ dygnet. Hon gör mig hel.
Sedan veterinär besöket igâr sâ har hon varit väldigt gnäggig, verkar orolig. Sâ fort jag är i hagen med henne sâ stâr hon hos mig och ger mig pussar i ansiktet. Gâr jag därifrân sâ gnäggar hon hela tiden.
Hon fick en behandling igâr igen, kan inte stâ ut med att veta att hon har sâ ont. Vet inte ens om jag ska börja rida henne igen. Dressyr ridning är ej längre möjligt för henne, det är för hârt.
Ridning utan nâgra som helst krav när det gäller form, böjning osv osv kan fungera men hur länge?
Hon kan bli behandlad resten av livet, men till vilket pris? Hon blir inte bättre, hon blir sämre med tiden.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till helt enkelt. Hon är sâ underbar och glad. Tills jag börjar förbereda henne för arbete.
Fan!
Kommentarer
Trackback
