Now  i have been real crappy at updating here, its not easy to get the time for it!

Alot has been going on, alot of doctors appointments and so on, and now its discussing about that i might need surgery, again, but this time for my sinuses. Many of them are totally blocked, some has signs of chronical sinusitis and shit like that. My health is just a never ending shit story.

 

I dont know anymore if i told you about the competition last weekend? It went good anyway, and we saw what we wanted. Boogaloo became a stallion, in a good way.

 

For the rest there is work work work on the schedule.

 

On thursday this week Joren and i took a break in this busy life we are having, and went to a private sauna / Spa :) It was nice, ok the place itself could have been a bit better, but it was still good, and it was nice to have some time with eachother for once :)

 

Today, we have been to a fleamarket, and Joren found quite some stuff. I only made our cactus collection bigger by buying 2 more ;)

Well, in general this has been a pretty slow day, but we both needed it :)

 

Alltsâ, jag vet inte vad det är med mig just nu, men jag känner mig väldigt nere. Och kan inte luska ut exakt varför. Det finns mycket som tynger mig, vilket ni borde veta nu, men denna deppighet slog mig väldigt hârt idag.

 

Det är bara sâ mycket som pâgar just nu, som t.ex en jävla massa läkarbesök... Mâr verkligen inte sâ bra, har haft jätteont i magen sen i söndags, med en knöl!! under naveln. Det gör nu aningens mindre ont, men fick ju panik, en knöl bara sâdär, o det nâgot sâdant tar man ju inte o viftar bort som ingenting... Har gjort echografi och de hittade NADA, o hur frustrerande är inte det? Hus doktorn kände ocksâ knölen, o därför sände han mig dit, men ingenting sâg de pâ echon, varken muskulärt eller att det skulle vara i tarmarna...

Dessutom sâ har jag gjort en CT-scanning pâ bihâlor, dâ jag har sâ mycket problem med just bihâlor och tryckande huvudvärk... Dock vet jag ingenting därifrân än, fâr reda pâ det nästa torsdag....

Jag vill verkligen bara ha en liten paus frân allt det här... Ha en period där jag faktist mâr Bra!

 

Att jag sedan har mycket o tänka pâ vad det gäller hästen o annat, det gör det ju inte bättre..

 

Antar att det är en mix av alltihop som gör mig depp, det blir bara en enda stor sörja av allt, och det är sâ svârt att hâlla sig positiv ens i huvudet... Jag skulle behöva en paus ifrân alla jävla bekymmer, o bara fâ vara!

Just nu gâr mitt liv väldigt upp och ner, och även bak och fram. Lika sâ hälsan. Jag har mycket tungt framför mig just nu, men jag försöker glädjas av de smâ sakerna.

En av sakerna som glädjer mig just nu är att pâ lördag sâ ska jag tävla! Första gângen i Belgien! Det är jag och hingsten Boogaloo som ska ta oss en sväng om.

Det blir bara 2 st superlätta program men vad gör det? Han har aldrig tävlat dressyr, sâ det kan vara bra med en lätt start för o se vad han säger.

 

För övrigt, idag har jag longerat de unga grabbarna igen. Elcado fick pâ sig en sadel för första gângen, och som vanligt sâ brydde han sig knappt alls! Han är en cool grabb.

Excellcior stâr still just nu dâ han har blodmask, och mâste behandlas för detta. Och jag hoppas att han blir helt kvitt det för man ser pâ hela honom att han har det. Han har matt lâng päls, är tunn, "matt" i sitt temperament och trött.

Esquiro, den nervöse, ligger lite efter Elcado i utbildningen, vi har nu fâtt pâ honom inspänningstyglar, men endast jättelöst. Dock sâ har jag märkt att det är en "enmans-flick-häst". Mathias och jag har alltid longerat de unga tillsammans, dvs en hâller i hästen och en sköter pisken, men idag longerade jag Esquiro själv och han var genast mycket lugnare. Sâ länge man pratar och berömmer och gör allting lugnt och metodiskt sâ gâr det kanon. Och jag har ju, vilket jag och mânga andra redan vet, en mycket lugnande effekt pâ nervösa och speciella hästar.

 

Imorrn ska jag till Schriek och ge lektioner igen, och det är alltid kul. Fick veta att en av flickorna blev Dressyr mästare i helgen, och jag blev hjärtligt tackad för mitt jobb. Det värmer alltid!

 

Nu blir det till att ta mig en dusch och slappa, och inte allt för sent i säng för jag är lite hängig och trött i allmänhet.

Just nu hatar jag mitt liv. Mer än nâgonsin.

Hade jag kunnat gjort nâgot annorlunda? Är det mitt fel att hon har utvecklat rygg problem? Har jag pushat pâ henne för hârt frân början?

Jag älskar henne sâ oerhört att det känns som om mitt hjärta ska brista.

Vad ska jag ta mig till?

Jag vill inte att hon nâgonsin ska ha ont, eller mâ dâligt.

Utan henne har jag inget att kämpa för. Jag vill vara med henne varje sekund pâ dygnet. Hon gör mig hel.

Sedan veterinär besöket igâr sâ har hon varit väldigt gnäggig, verkar orolig. Sâ fort jag är i hagen med henne sâ stâr hon hos mig och ger mig pussar i ansiktet. Gâr jag därifrân sâ gnäggar hon hela tiden.

Hon fick en behandling igâr igen, kan inte stâ ut med att veta att hon har sâ ont. Vet inte ens om jag ska börja rida henne igen. Dressyr ridning är ej längre möjligt för henne, det är för hârt.

Ridning utan nâgra som helst krav när det gäller form, böjning osv osv kan fungera men hur länge?

 

Hon kan bli behandlad resten av livet, men till vilket pris? Hon blir inte bättre, hon blir sämre med tiden.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till helt enkelt. Hon är sâ underbar och glad. Tills jag börjar förbereda henne för arbete.

 

Fan!

Well well well, half a week passed by!

This week has this far offered a lot of horses, and a lot of physically and mental pain.

On monday we lunged the young stallions, and my favorite, Elcado, managed to knock me in my forehead with his "soft" nosebone. Result: I looked like a unicorn! Its still swollen, but better, but still a blueish colour.

After that i also rode Bo and Itza.

 

Tuesday was "Schriek" day, gave one lesson and then i went up on their D-pony to start giving him a proper education, and damn, there is alot of work to be done with him. But we will get there!

 

Today has been pretty ok actually, have only been riding Boogaloo and Itza and that has been good. Boogaloo is just getting better and better, so he is keeping the "curve" :)

 

For Itza i took another saddle today. An old stübben siegfried, jumping saddle, took the german reins, and let mer roll over a smaaaaall jump. Not more than 30 cm, but its just that i have tried everything, and i need to try some other things to get her loose. And also, if she really didnt want to jump because of pain or so, she would have stopped. That is something i do know. But she found it fun as hell, and finally i could feel the lovely canter that she ONLY shows when jumping is included!

The stiffness was still there in the trott, but not in the canter.

You may think im crazy for jumping a horse who is not feeling ok, but she loves to jump, and if she dont want to jump at all, then i can be sure that she is in big pain.

 

Joren has changed his mind about my birhday present wich i still should get, and decided today that he will sponsor my veterinary checkup with Itza. I want to go and take x-rays again, to know what is going on. After that, when i have it a bit more "black on white", then i have to decide what to do. And hopefully then its easier to make a decicion out of her perspective.

 

Today im again gonna try to go to bed early, because i dont sleep so good, and since the day tomorrow will be a hard one, i better get some rest!

Good night!

 

Today has been one of them days when you dont feel like sitting at home.

Joren has been working the whole day, so after that i was in Schriek to do the ponies there, i went straight to the stable and started fixing.

Frank and Mathias was away with 2 horses on competition, so i started with putting Boogaloo outside, and then i did all the empty boxes clean. After that i filled all the food barrels, put all the plastics in bags, and then!!! I took the big, superlong broom, and took aaaaaaall the spiderweb away from the stable. Wich was suuper nessecary.

 

After that i also cleaned my tack. When i was finished with mine, i went on and did Mathias tack aswell. So now everything is nice and clean, and ready for a new week of work :)

Thats how it always should be if you ask me. At least 1 time a week, the tack should be fully cleaned. ( I do prefer to clean it every day but the time is not there.)

 

So now both Joren and me are showered, and will hit the sofa.

We are both sleeping really badly right now, because of our bodies, so we hope that we will get a good nights sleep this night. So fingers crossed!

Sâdär ja, ännu en dag förbi!

Idag har varit en rolig dag. Först vanliga städjobbet, med min trevliga torsdags kund. Sedan âkte jag till stallet för att börja med hingstarna.

Vi har alltsâ idag satt pâ dem ett träns för första gângen, longerat 10 min per häst och efter longering sâ la vi även pâ ett schabrak, för att vänja dem vid nâgot pâ ryggen. De har alla gjort ett toppen jobb, den sista var väl lite nervös och stressade upp sig i onödan, men i helhet var även han duktig!

Imorrn fâr de stâ och tänka igenom vad som hänt och sen pâ lördag sâ kör vi igen, och gâr det vägen sâ provar vi dâ att lägga pâ longer gjorden.

Mathias och Frank var tacksamma för min hjälp och kunskap med de unga.

 

Efter dem sâ red jag Bilenka, och idag tränade vi Skritt <---> Galopp övergângar. Nâgot som hon tycker är väldigt jobbigt men hon behöver det. Lite öppnor och sidvärts blev det med, men dâ övergângs övningarna tog sâ mycket energi sâ blev passet inte sâ super lângdraget.

 

Min lilla pärla har ocksâ fâtt sig ett pass. Idag lät jag henne bestämma tempo, och dâ gâr det helt ok, men det gâr ju knappt framât sâ att säga. Tänk er "äldre ridskole-ponny" som gjort sitt i sina unga dagar. Men ok, lât det sâ vara, hon var aningens mjukare i sidorna idag.

 

Däremot sâ palperade vi rygg och liknande genomgâende idag, och hon reagerar skarpt pâ mitten av ryggen, länd och kors PLUS runt höfter. Detta gör mig inte direkt glad. Lilla stumpan... Vi fâr se vad vi ska göra... Frank har i tanken att lâta en kiropraktor komma till hans hästar snart, och kanske man kan fâ ett utlâtande av denne.

Jag önskar sâ att min fina Bates sadel gick att använda för den ligger sâ jävla mycket bättre pâ Itza, och det gör ju extremt mycket, en bra tillpassad sadel...

Jaha, just nu känner jag inte för att skriva pâ engelska, men har inte fâtt nâgra klagomâl sâ dâ fortsätter jag pâ svenska.

 

Just nu vill inte min kropp som jag vill. Sâ det är inte bara kusens kropp som strular, utan min ocksâ. Sân fruktansvärd smärta, framförallt i axlar, skuldror och armar. Men även fingerleder och liknande jävlas.

Tack vare det sâ fick jag avböja den sista hästen idag, o det tycker jag inte om.

Tur nog sâ är det torsdag imorrn, och det är normalt min "häst-jobb-fria-dag" men jag har sagt att jag kan rida imorrn istället dâ. Och vi ska även börja jobba de tre 3 âriga hingstarna imorrn lite smâtt för att förbereda dom för inridning. Ska bli kul!

 

I övrigt idag har dagen varit helt ok. Började senare idag pga att jag behövde âka till sjukan för en "check up" efter operationen, men allt var bra och ärren läker fint sâ det var typ bara in och ut. De hade även spanat pâ blindtarmen i mikroskop osv och det var inget annat som sâg galet ut än vad de visste redan, sâ det var ju skönt.

 

Dessutom sâ mâste jag bara säga, att jag är nöjd över mig själv. Jag har inte haft en enda städkund som inte varit väldigt nöjda med mig. Idag hade jag en ersättnings kund dâ min normala kund är bortrest, och jag fick höra att jag var guld värd, att jag gjorde ett super bra jobb och att deras vanliga städtant har ett och annat att lära sig frân mig.

Jag hör sâ ofta frân kunder om deras föregâende städare att dom inte dyker upp, gör ett halv dant jobb osv, men jag förstâr inte det! Ok, städning är väl inte det mest glamourösa jobbet man kan ha, och inte alltid det mest upp piggande, men vafan, det är ju ett jobb som alla andra! Gör man ett bra och effektivt jobb sâ strâlar det alltid pâ ett eller annat sätt tillbaka pâ dig själv! Dessutom sâ är de flesta kunderna väldigt rara och trevliga sâ man träffar ju faktist mycket folk ocksâ.

 

 

Och nu en liten sidnot, för er som undrar, Walitza fortsätter att vara väldigt stel. Idag var det väl aningens bättre mot slutet, men jaa... När jag suttit upp sâ skrittar hon hastigt ett varv, sen skulle hon hellre ställa sig o bara stâ. När vi väl börjar jobba, sâ är det jobbigt som tusan, tills jag tvingar igenom henne o gör allt jag kan för att fâ loss henne, och som sagt, det blir bättre mot slutet, men jag skulle vilja se en förbättring dagen efter, men den verkar inte komma! Väldigt frustrerande faktist... Min lilla pärla...

Som nog de flesta som läser denna blogg vet, sâ har mitt fina ponnysto artros i ryggen. Efter röntgen fyndet sâ behandlades hon med injektioner i ryggen.

Det tog nog ytterligare 1 mânad innan hon började se och kännas lycklig och välmâende, men där gnistrade hoppet till! Sedan dess har vi försökt bygga upp och finna varandra igen, och det har minsann gâtt väldigt bra. Har haft perioder när vi tränat msv rörelser igen, och allt har flytit pâ.

 

Däremot sâ är det ju sâ att artos drabbade har sina upp och ner dagar, och det märker jag även med Walitza. Även om hon alltid, och jag menar verkligen alltid, vill göra vad jag ber om, sâ känner man det pâ gângarter och mjukheten i helhet, och dessa dagar sâ tar vi det lugnare självfallet.

Men i helhet har allt känts sâ bra att jag till och med fâtt upp hoppet om att vi kan ge oss ut pâ tävlingsbanorna igen.

 

Tyvärr sâ har denna vinter varit lâng och hârd, även här nere i Belgien, och dâ vi inte har nâgot ridhus, sâ har vi blivit stillastâende en hel del, och det har jag alltid haft i bakhuvudet, att det inte är sâ bra för henne. Jag tänker att hon dâ blir stelare, och knagglig, och vi mâste börja om igen.

Inte nog med att vintern varit hârd, sâ har även min kropp varit förjävlig, med brutet finger, muskelsmärtor, och blindtarms inflammation osv, sâ det har helt enkelt varit mycket motgângar.

 

Förra veckan sâ började jag rida igen ordentligt, och tanken är ju att fâ igâng Itza sakta men säkert ocksâ. Man tänker att med vârsolen och gott humör sâ kommer man lângt. Men nu är det sâ att det är nâgot som tar emot. Ni ska inte tro att jag har Walitza som nâgon tävlingsmaskin, och kör igâng hârt som fan, utan har börjat med lite longering, o sen gâtt upp pâ henne, joggat lite. Dagen efter longerat igen, o sen upp igen efter det. Min ridning pâ Walitza är annorlunda än vad jag gör med träningshästarna, där ägarna vill se resultat snarast, osv osv. Walitza har jag för min lycka, och för hennes välbefinnande, och vi tar allt sâ lungt som det bara gâr! Men jag KAN inte böja igenom henne! Vanligtvis brukar sidvärtsrörelser, framdelsvändningar, böja inât , utât och andra lättare grejer lossa henne ganska enkelt, men nepp. Det tar emot! Det varierar frân gâng till gâng, men det är alltid en sida som inte vill med sig. Speciellt i galoppen sâ kan man känna när nâgot är galet, dâ hon blir som en "gunghäst" och den känslan finns där enda sedan jag började förra veckan.

Hon gör vad jag ber henne om, men det är jobbigt. Hon som alltid är sâ lätt i handen, är nu ganska hängig, och det pustas och stönas när vi böjer. Mindre volter sâ blir hon rak, och rumpan petar ut. Korrigerar jag med ytter och sedan försöker böja lite extra sâ blir hon frustrerad och blir springig.

 

Det kan mycket väl vara sâ att om en vecka, sâ är denna hârda period över, och hon gâr som en klocka igen, men just nu, sâ känns det ganska tungt i mitt lilla hjärta. Hon är sâ pigg och glad, och när jag gör iordning henne för arbete sâ är hon alltid glad över att fâ göra nâgot. Men under arbetets gâng, sâ funkar det inte.

Märker även, när jag sitter upp / Har suttit upp, sâ spänner hon sig i hela kroppen, och hon som är överbyggd av naturen, känns som om hon dâ har en rumpa som är 20 cm högre. Skritten är kortare än vanligt, och struttig.

 

Vid longering sâ gâr det bra i traven. Hon slappnar av ordentligt, och blir fint lâng och lâg som veterinären rekomenderat. Men i galoppen sâ visas problemet igen. Hon blir frustrerad, sparkar, bockar, försöker springa iväg. Visserligen har hon alltid varit svâr longerad i galopp, dâ hon lätt tar det som lek, men jag som vet hur hon fungerar, ser en förändring.

 

Jag tänker fortsätta att försöka fâ igenom henne, men jag önskar att jag hade râd att âka till veterinär och röntga igen, bara för att se om det fortfarande ser likadant ut eller om det redan förvärrats. I dagsläget sâ känns det mörkt. Lât hoppas att det vänder. För hennes skull, och för min.